Kapitel 6-10

KAPITEL 6
INLEDNING





SIDAN 11

"OK, jag erkänner att man egentligen inte kan sjunga en sån här låt på det sätt jag gjorde. Det kan tyckas vara ett helgerån. Men en kul helgerån. Jag menar, Bill Monroe hade gjort den på sitt sätt, totalt humorbefriat. Så här efteråt kan jag ju erkänna att jag skojade med låtarna, drev med dem lite grand, det var liksom aldrig meningen att det skulle vara på allvar. Det var när vi gjorde det med en klackspark som det funkade. Riktig rock´n´roll har distans till sig själv."





"På radiostationen WHBQ jobbade den legendariske Dewey Phillips som DJ. Radiostationen var belägen i Hotell Chisca i Memphis."



"Och vilken skola gick du i?
Humes High, gick ut förra året.
Humes High en vit skola. Men radiostationen var svart."


SIDAN 50


"Det första professionella gigget blev på Overton Park Shell i Memphis. För första gången skulle jag få betalt för att sjunga. Inte många dollar. Inte alls många. Men några. Scenen i Overton Park är uppbyggd som en snäcka och blev några år senare minnesmärke över Raoul Wallenberg, en snubbe som räddat en massa judar från utrotningslägren under stamkrigen i Europa. Hur som helst: huvudattraktionen den här småkyliga kvällen var countryjoddlaren Slim Whitman. Han var väldigt populär. Jag förstod inte varför."






KAPITEL 7
INLEDNING




SIDAN 52

"Sun 209 var numret. That´s all right. Få händelse i en människas liv är nog större än när man ser sitt namn första gången på en skiva. Det är som om världen står stilla. Man är stolt. Jävligt stolt. Och kanske rädd. Jag var stolt och rädd"




SIDAN 57

"Det låg en avgrund mellan vit och svart musik. Det fanns till och med olika försäljningslistor. På den vita härjade Vera Lynn, Perry Como, Patti Page och Eddie Fisher. Ingen kan påstå att de var särskilt upphetsande. På de svarta listorna hittade man Willie Mae Thornton som sjöng Hound Dog, Clyde McPhatter med Money Honey och Lloyd Price som hade en hit med Lawdy Miss Clawdy. Det var musik!


Det var djungelmusik de vuxna vita idioterna kallade den jag gjorde. När dom inte kallade det för djävulsmusik. De var rädda för att deras kids skulle tänka på sex. Som om ungarna inte gjorde det ändå. Men de var ännu räddare för att deras kids skulle börja gilla negrer. För att inte tala om risken att deras små döttrar skulle drömma snuskiga drömmar om svettiga negersångare."






SIDAN 58

"Väckelsen växte i själva verket ur laglöshet, allmänt knullande, våldsamt drickande och eviga slagsmål. Så när gudsmännen dundrade i kyrkorna så var det inte bara för Jesus skull, utan också för kvinnors och barns. Predikanter som red omkring på landet höll ofta de mest svavelosande predikningarna. Om inte predikanterna drivit folk till Jesus hade det gått åt helvete.

För att de arma satarna skulle få något hopp sjöng man om gyllene gator och allt annat fint man skulle få uppleva efter döden bara man skötte sig hyggligt på jorden."









KAPITEL 8
INLEDNING




SIDAN 63

"Det kallas chicken run. Inte chicken race, som en del, som inget begriper, fått för sig"




SIDAN 65

"Bill Haley hade haft en brottarhit med en låt som hette Rock Around the Clock. Jag körde låten vid några tillfällen men den satt bättre för Haley. Jag lärde mig tidigt att cover alltid ska vara bättre än originalet, annars ska man låta bli att göra dem...

Haley och jag hade träffats några gånger. Han var en vit välkammad gentleman som röde sig på scenen som en vit välkammad gentleman skall göra. Men han hade en bra tjusarlock. Jag gjorde cover på den. Covern var bättre än originalet"





SIDAN 66

"Jag ville köra en låt som redan varit en hit med Arthur Gunter. Men jag tyckte att killen inte fattade hur den skulle göras. Låten var Baby, Lets Play House. Den skulle liksom hackas fram med Bills bas dunkande i bakgrunden".




SIDAN 69

"Alla som uppträdde var snälla, välklädda och glada. En tönt vid namn Pat Boone var det ballaste man visat upp. Vi körde You´re A Heartbreaker."

"Det blev som jag anade. Dom fattade ingenting. New York fattade ingenting. Dom hångarvade. Åt mitt sätt att sjunga och mitt sätt att se ut. Luktade på oss som om vi var negrer från Södern. Dessutom vägrade de att släppa in någon med finnar i fejjan i sitt förbannade teveprogram. De gillade Pat Boone. En tönt som fick ballarna att skrumpna och dra ihop sig i bukhålan med en trött suck. Vi flög hem."






KAPITEL 9
INLEDNING






Vitsvanshjort (sid 76), Eleanor Roosevelt (sid 78) och överste Tom Parker (sid 79).



SIDAN 80

"Efter en kort paus naglade vi Trying To Get To You. En schysst rhytm-and-blues-låt. Av Charles Singleton och Rose Marie McCoy. Hade varit en hit med Eagles. Ett gäng från Washington. De gjorde den inget vidare. Men vad kan man begära av folk från Washington?"







KAPITEL 10
INLEDNING




SIDAN 85


"Men jag steg aldrig in i någon Cadillac med Norma Jean. Jag var en lika stor idiot som Joe DiMaggio. Dessutom sjöng jag inte jazz."





SIDAN 87

"För att inte låta dem få en chans så satte jag, Scotty, Bill och DJ igång med I Got A Woman. Det är svart musik av Ray Charles och vi hade haft den på repertoaren ett tag. Vi fixade en färdig master på mindre än en timme. Memphis Flash hade intagit Nashville."







"Morsan borde väl ha trivts i sitt nya hem och med sina nya saker. Hon sa att hon trivdes. Men jag vet inte. Hon kände obehag över ungarna som hängde utanför järngrinden. Hon ville vara en morsa som jag kunde vara stolt över och fick för sig att hon måste banta, klä upp sig och föra sig på fina damers sätt." Sid 89.





Låna boken på biblioteket eller beställ den till specialpris!
Boken är rolig, fräck, vanvördig och bitvis lysande! Gotlands Tidningar
Kunskaperna har Schlaug på 10 000-kronorsnivå! Expressen
Vilken överraskning! Betyg: 5 stjärnor! Bokus, läsarpanel

Mer info här!