Kapitel 41 - 45

KAPITEL 41
INLEDNING



"Jag vet att det är få, om ens några, som tror att jag kan bättre än det jag gjort de senaste sunkna åren. Jag vet att det är få, om ens några, som tror att jag duger att återigen göra tung musik...

Den brittiska invasionen med Beatles och Rolling Stones hade sköljt över mig och i efterdyningarna dök västkustpopen upp med figurer som Jefferson Airplane, Janis Joplin, Beach Boys, Jim Morrison och Doors.

Tonåringarna har ingen aning om vad jag gjort. De tror att rocken skapats av Byrds eller Jagger. De tror att jag är en löjlig fjant som gör töntiga familjefilmer. De fattar inte att allt det där är en parentes..."

SIDAN 284



"Året är 1968 och världen ser annorlunda ut än för bara tio år sedan. Martin Luther King mördas i min hemstad, vi bränner småungar i Vietnam och John Lennon visar snoppen. Han och den där japanskan hade snöat in på Indien och grävt upp en helt hysterisk guru ur nån håla. LSD pumpas genom landet och utflippade knarkare drar fram på gatorna eller flyger genom fönstren för att kraschlanda."



"Brian Wilsons hjärna har förvandlats till en psykedelisk bomb som exploderar och gjort killen obrukbar och Chuck Berry får ett erbjudande, före en konsert i Connecticut, om att få ligga med Little Richard. Han avböjer. Vilket hedrar honom."


Klicka på bilderna för relevant musik etc.

"Studenterna slår sönder skyltfönster och bilar och låter inte ens Cadillacs vara ifred. I pundarnas skallar går det inte upp att ju mer de slår sönder ju mer får kapitalisterna sälja.

Och mitt i alltihop går Dylan omkring och mår pissigt för att han skapat en myt som förväntas ta ledningen...

Och så: den 6 juni, mitt i förberedelserna för min COMEBACK 68 skjuter man skallen av Bobby Kennedy."



"Det är bara att konstatera: Det är för mycket skit och för lite riktig rock´n´roll... Jag vill sjunga blues, gospel och rock´n´roll. Och jag vill ha nya texter som säger något om skiten vi lever i..."






"Det hände sig i en specialshow med Petula Clark där gästartisten Harry Belafonte, som avslutning på en duett, nästan hade låtit sitt niggerskinn komma i beröring med Petulas vita skinn. Vilket var något oerhört. Året var 1968..."


SIDAN 287



"Ingen alls, sa jag. Och Steve log... Jag reste mig från bordet, tände en cigarill och väste till översten... (Klicka - så lät de 68)

"Så långt bort från Cotton Candy Land man kan komma, sedan kör vi en story på temat Guitar Man och driver på med låtar som Big Boss Man och It Hurts Me..."





"Earl tittade på mig som om han fått spader. Som om jag var oförmögen att sjunga annat ät töntiga filmlåtar som Carny Town, Smorgasboard och Musseltårta."






KAPITEL 42
INLEDNING




SIDAN 290


"Jag gillar att sitta så här vid pianot och spela för mig själv. Helst vill jag inte att någon lyssnar. Så det är lite genant när Billy hittar mig. En rockstjärna ska inte spela Månskenssonaten. En rock stjärna skall sjunga Roll Over Beeethoven... Men så enkelt är det inte. Bra musik är bra musik. Sedan får det vara Chuck Berry eller Beethoven."







SIDAN 294

"När jag ser människorna som sitter och vänta på mig börjar jag tvivla på mig själv. Jag hör sorlet. Vad kommer de att säga när jag kommer ut i skinnkläder och kör rock´n´roll som om ingenting hänt?"






"Till och med på New York Times var man lyrisk. The King is back, var rubriken."






KAPITEL 43
INLEDNING







SIDAN 296

"Mitt barn föds nio månader efter det att jag blivit gift med Prinsessan. Det är en del av mitt privatliv som jag aldrig har vikt ut och inte kommer att vika ut nu heller. I all enkelhet kan jag ändå berätta att Prinsessan ändrade formuleringen i äktenskapslöftet som hon gav inför domare David Zenhoff. Istället för att lova att älska, ära och lyda så sa hon älska, ära och trösta. Det är helt OK för min del.

Kanske hade hon lyssnat på så mycket rock´n´roll-texter att Mannens Överhet stod henne upp i halsen. Det var helt Ok för min del. Det som inte är OK är svek."


"Det som inte är OK är svek"


SIDAN 298

"Det var omtumlande och jag ringde Nancy Sinatra, av alla människor, för att ha någon att prata med. Grabbarna kunde man ju inte snacka om känslor och sånt med. Ja, det skulle vara med Charlie eller Larry då. Larry var min frisör. Och andlig rådgivare. Det kan ju låta hysteriskt att ha sin frisör till andlig vägledare. Det kan låta som storyn i en film med Peter Sellers. Faktum var faktiskt att Peter hade försökt få Larry till sin frisör och andlige rådgivare. Men Larry hade tackat nej. Mig tackar man inte nej till...."

"Bra, Tiger, du har förstått, sa han medan Red pumpade på med en bluesvariant av Baby, What You Want Me To Do. Vi hade snöat in på den där låten och jag började genast sjunga medan Larry la ut texten: Ej heller slår man nytt vin i gamla skinnläglar, som Jesus säger i Matteusevangeliet. Yeah, man, sa jag och kände hur vi pumpade upp bluesen riktigt bra."





SIDAN 301



"Leta dig tillbaka till slummen, broder, smilade han och drog introt på Baby I Don´t Care."





KAPITEL 44
INLEDNING


"Den 13 januari 1969 gick jag in i en skivstudio i Memphis för första gången sedan jag lämnade Sun och Sam Phillips drygt fjorton år tidigare. Om man skall vara noga så var det faktiskt exakt 124 ooo timmar sedan. Ett bra tal....

Man kan inbilla sig att den studio jag nu trädde in i, American Recording Studio, skulle vara snofsig och flott och med facket stående med tidur. Men ingenting kan vara mer fel. Hela studio var i princip ett reparationsobjekt som låg i ett av de fattigaste och svartaste delarna av Memphis....

Översten suckade när han förstod vad det var för ställe... Men i de här sjabbiga lokaliteterna, långt bort från Hollywoods vräkiga lyx, gjordes riktig musik... Jag hade bokat studion i tio dagar, men fick boka av fyra av dem eftersom jag åkt på en förkylning... vi spelade in 36 låtar."


"Reaktionerna blev många över att jag spelat in en sådan låt. Ghetto blev till och med favorit hos många Dylanfans som ville uppdatera sig... "


SIDAN 306

"Kanske förstod de i det ögonblicket de hörde min djupa, raspiga röst att Comebacken inte var en parentes. Utan att Hollywood varit en parentes... Jag hade full kontroll. Jag kände glädje. Så där mycket glädje som bara en enda sak kan ge mig: musik... Jag gjorde material till min bästa LP någonsin."





"Äktenskapet? Tja. Att ha sex med sitt barns mor är kanske inte det mest naturliga... Mike Stone, karatesnubben, hade kanske liknande föreställningar. Men frågan vara om han skulle ha något emot att ha sex med morsan till mitt barn."





KAPITEL 45
INLEDNING





SIDAN 311

"När vi nu skrivit kontrakt med Las Vegas så var det på mina villkor: bara musik, ingen balett, ingen dans, inga klädbyten, bara jag och ett gäng bra musiker i bakgrunden...

James Burton skulle leda gruppen. .. Att någon annan än en man från bomullsbältet skulle leda mitt band vore en bisarr tanke.."


Burton, tillsammans med Roy Orbison, Bruce Springsteen m fl.




"Dessutom var jag ute efter The Sweet Inspirations, en svart tjejkvartett som jobbat ihop med Aretha Franklin. Jag hade aldrig träffat dem, men jag hade hört dem. Och det räckte."


SIDAN 312

"Så blev det dags. Den 31 juli nådens år 1969. Dagen börjar bra. Vi går igenom showen en sista gång... och två timmar före premiären överfalls jag av panikångest. Jag svettas ymnigt och skäcken att gå ut på scenen växer för varje minut... Allt flyter omkring. Helvete! Varför utsätter jag mig för detta? Därute sitter de allihop. Hela gräddan i showbiz. Och de viktigaste gamarna från de viktigaste medierna. De jävlarna kunde inte sätta tänderna i mig efter teve-comebacken. Men nu?

Scenen är helvetes stor. Stor som en jävla hangar. Och jag ska ut på den. Och fylla den. Och bli bedömd.

Jag har några få steg kvar innan jag når scenen. Jag ser ingenting. Jag hör jublet. Jag drar igång med Blue Suede Shoes..."


"Jag får stående ovationer efter varje nummer... Alla applåderar. Kulturetablissemanget, popfolket, countryfolket, bluesfolket, hotellägarna, räknenissarna, fansen. Man talar om sensation."






"Samtidigt rusar singlar som In The Getto och Suspicious Minds uppåt på listorna och jag nådde för första gången sedan 1962 första plats. Då var det Good Luck Charm... Nu är det Suspicious Minds... Ett steg framåt... De idioter som säger att jag dog som artist när jag krigade mot kommunisterna har fel."


"Frågan är bara vad man gör sen..."






Låna boken på biblioteket eller beställ den till specialpris!
Birger Schlaugs roman är som starkast och mest övertygande så länge Elvis är ung. När blodet kokar och rock´n´roll ännu är nytt! Helsingborgs Dagblad
Den sista mörka tiden när Elvis är fånge i sin egen myt har total trovärdighet! Expressen
Vi bugar oss vördigt för det som står i boken! Webbtidningen

Mer info här!