Kapitel 11- 15

KAPITEL 11
INLEDNING



SIDAN 92

"Hur som helst: dagen efter vår kontrovers flög vi, i första klass, till det där förbannade New York för mitt första deltagande i television, i nåt som hette Stage Show på CBS. Det hela leddes av legenderna Jimmy och Tommy Dorsey... Showen tappade tittare, reklamintäkterna sinade. Därför skulle de släppa in mig... De var tydligen jävligt desperata."





SIDAN 94

"Vi erbjöd bröderna att göra nytt arrangemang på låten så att hela deras orkester fick vara med och blåsa så mycket de bara ville... Det var helt okej, bara jag fick göra Heartbreak... Jag vill att ni ska veta att det var en kamp."


(Heartbreak Hotell efter Blue Suede Shoes)




"Ryktet hade spritt sig, och publiken hade blivit yngre. Men, som sagt Hearbreak fick vila, tvångsvila. Vi introducerade en annan låt så här..."





Bogart, Norma Dean och Dixie (Locke) med Elvis. Sid 96.

"Vi såg båda hur James och Norma Jean vandrade bort i sjukhuskorridoren som öppnade sig mot bomullsfälten i Tennesse med konturer av en rodnande horisont i fjärran där solen just gått upp."

Kanske satte de sig på en hoj och drog.





KAPITEL 12
INLEDNING




SIDAN 97

"Det är lika bra att jag säger det redan nu: jag är en cherokee. Vare sig mer eller mindre. Ja, några judiska rötter har jag också - på morsans sida. Och skotska. Och vad ni vill. Men i grunden är jag en cherokee. Min förfader var Morning Dove. Vi levde i sydvästra delarna av Appalacherna, norr om Memphis. Men när den vite mannen fann guld på de marker vi vårdat som arv från våra förfäder, vars själar fortfarande lever i bergen, tvingades vi med våld 130 mil västerut..."






SIDAN 104





"I april var vi i Amarillo i Texas och skulle på morgonen flyga till Nashville för att spela in några låter till vår nya singel... Flygplatsen i Amarillo var ungefär som man kan tänka sig att en flygplats i Amarillo ska vara. Doften av fotogen blandades med doften av boskap och lönnfeta oljemiljonärer. Vi kröp in i planet..."



"Jag lyckades bara klara av en enda låt. Jag behövde sjutton försök innan den satt någotsånär. Den skulle bli A-sida på nästa singel. Jag gillade den aldrig. Den hette I Want You, I Need You, I Love You. Den var redan förbeställd i 130 000 exemplar... Men det hjälper inte, den var, är och förbli en skitlåt."



"Kunde dom inte ta Pat Boone istället? Så jag kunde åka tillbaka till Memphis, göra plattor för Sam, spela för Hayride för 20 dollar per kväll, käka morsans köttpaj och dra en vända på Beale Street med Dixie innan vi planterade persikoträd..." (Sid 106).



"Jesus hämtade Buddy som han lovat. Jag hoppas han fick med sig sin älskade Peggy Sue."





KAPITEL 13
INLEDNING




SIDAN 108


Carl Perkins (Blue Suede Shoes). Johnny Cash (I Walk the Line), Jerry Lee Lewis ( Whole Lotta Shakin´) Roy Orbison (Jolie)- alla på skivbolaget Sun förstås.


SIDAN 111


"Las Vegas blev en katastrof. Publiken bestod av en massa äldre valbemedlade kärringar i aftonklänningar och guld mellan hakorna, och ännu äldre gubbar i smoking som tittade på oss som om vi var djur i en djurpark.

Efter första kvällen drog jag ut ensam och bara strök omkring. Det hade varit hemskt. Några feta kärringar hade halvfulla tittat vrålkåta på oss i alla fall... Liberace försökte kleta på mig när jag besökte honom backstage. Men framför allt såg jag Freddie and the Bellboys göra en låt med namnet Hound Dog. Den kändes helt rätt och jag bestämde mig för att göra den på mitt sätt... Fjorton dagar senare fick jag chansen hos Milton Berle som gjorde en teveshow från Los Angeles.."


"Okej, det var utmanande det här med Hound Dog. Men jag gjorde det i reaktion, som provokation, mot alla idioter som kritiserat mig. De kunde gott få kvällsgroggen i halsen. Hur som helst: det blev ett jävla liv. Hade det varit storm förut blev det orkan nu. På gränsen till tornado..." (Sid 112)





KAPITEL 14
INLEDNING





SIDAN 117

"Jag lärde mig en del den kvällen. Jag lärde det så bra att jag aldrig mer utsatte mig för jönseri under hela min karriär. Inte i teve i alla fall. I Hollywood blev det ju en del skit under sextiotalet. Ska återkomma till det. En sak var säker: Mr Allen skulle aldrig få en chans i mitt baksäte."




SIDAN 119

"På stationen stötte vi ihop med Gene Vincent, som fått en brottarhit med Be Bop A Lila. Jag grattade honom, trots att den borde vara min. Det är en av de låtar som borde varit min men som aldrig blev det. Jag gjorde aldrig cover på den.

Det gäller att ödmjukt inse när man inte kan göra något bättre än det som redan är gjort. Det är inte ofta, men det händer ibland."




SIDAN 123

"Jag är bergis på att James Dean också lärt sig varenda rad i manuskriptet utantill. Proffs gör så."




"Judy och jag, kan man väl säga, blev mer än vänner. Det var något speciellt att kyssa henne. Det var bättre än alla andra kyssar. Det var ju samma läppar som James Dean hade kysst." (Sid 124)





KAPITEL 15
INLEDNING






SIDAN 126


"Vet ni vem som just haft en brottarhit med den? Om ni rensar huvudet från varje tanke kommer ni på det. Just det! Charles Eugene "Pat" Boone! Visserligen skulle jag kunna göra den bättre, men det finns ju ändå gränser för det etiskt acceptabla..."


Thorne Nogar (tv), Leiber&Stollar (th) Sid. 126



Hos Ed Sullivan, sid 127



Henry Miller och Norma Jean (Marylin Monroe) Sid128.






Låna boken på biblioteket eller beställ den till specialpris!
Jag kan inte annat än fascineras! Falu Kuriren
Entusiasmerande skildringar av dofterna och känslan på söderns bomullsvidder och gistna verandor! Göteborgs Posten
Lysande beskrivning av hur en ny tid växer fram! boksidan.net

Mer info här!